För ett tag sedan var jag ute och cyklade på min skramliga cykel en vardagsnatt genom ett ganska så ödsligt industriområde. Så ser jag ryggtavlan på en kvinna. Hon vänder sig förskräckt om när min skramlande cykel närmar sig men pustar ut när hon ser mig, den lille tjejen. Nästa rygg jag ser tillhör en man. Han vänder sig inte ens om. Sedan är det återigen dags att cykla förbi en kvinna. Hon har en stor hund med sig. Hon vänder sig hastigt om med panik i blicken och ryggar tillbaka när jag trampar förbi.
FAAAAAN vad jag blir ledsen. Varför ska vi behöva känna oss som villebråd?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar