Mamma

Jag hänger upp mig på saker ibland. Som ikväll när jag är ledsen för att jag undrar om glassen jag köpte till mamma på hennes sista dag verkligen var god. Tänk så tyckte hon inte om den. Och så blev det inga fler chanser till att äta glass. Fan det gör så ont.

Grattis till mamma

Grattis på födelsedagen mamma. Jag saknar dig så mycket. Puss puss puss.

po de igen

Tänkte att då min rara kusin tagit upp bloggandet igen så borde jag också göra det, inte för att någon bett mig utan för att jag vet inte!

Mitt liv är annorlunda sedan jag skrev senast. Jag är mycket gladare, jag kan nog till och med dra till med att jag är lycklig även om lyckan dämpas av att sakna sin mamma.

Vet inte om jag är så körsbärsblommig längre, eller ens rosettig fast jag kommer alltid pussa mina tatueringar till sömns för jag tycker mycket om dem ändå. Men kanske att jag designar om bloggen.

jag=bra

Har ju satt igång min gamla mobil för att den nya är spärrad... Och alla sms och foton finns kvar i telefonminnet. Det vill säga sms från MIN MAMMA. Det känns så overkligt nu att hon funnits här på jorden. Att hennes fingrar skrivit de där smsen. Alltid lite felstavade eftersom hon hade svårt att röra sig. Ett sms: "JAG=BRA". Jag har väl antagligen frågat hur hon mår och fått det svaret... Detta trots att hennes sjukdom var helt för jävlig. Och alla sms att hon längtar efter mig. Fy fan vad jag längtar efter dig mamma. Jag är så jävla trött på att du inte finns.

Mamma

Mamma
Gav du upp
Hann du tänka
Eller sov du
Kände du dig ensam
Kände du dig älskad
Och vet du hur tomt här är nu?

Silent Hill

När jag inte kan sova har det blivit lite av en tradition att lyssna på Silent Hill soundtracket från andra spelet i serien. Väldigt mysigt att ligga i sitt gosiga täcke med mys-hemsk musik i lurarna. Iiih.

FINA NI ÄR

Helvete vad jag gråter nuförtiden. Gråter jag inte för att jag faktiskt är ledsen efter allt som hänt, så gråter jag för att folk är så jävla... SNÄLLA! Så mycket omtanke och kärlek det finns. Så många som stannar kvar, som jag kan räkna med. Som finns där gång på gång.

Sucker Punch

Nu ska jag äntligen se Sucker Punch!

Kan du inte komma tillbaka

För jag behöver dig.

min första LP!

När jag var fem år fick jag denna LP:n av min pappa. TACK PAPPA. Som jag stirrade på alla de där ringarna och ville ha likadana. Och bilden på baksidan, så ville man ju se ut! Och texterna, som man ju förstår nuförtiden, vilka starka känslor, vilken dramatik! Jag älskar det.

He takes a drink, she goes inside
He starts to scream, the vases fly
He wishes that she wouldn't cry
He's not in love with her anymore

He makes demands, she draws the line
He starts the fight, she starts the lie
But what is truth when something dies
He's not in love with her anymore

You're not in love with someone else
You don't even love yourself

Karaktär

Jag vill börja träna igen! Eller vadå igen. Vem försöker jag lura. Mig själv antagligen. Men imorgon ska jag träna. Nu godis! Och tv!

Den lilla familjen

En liten insikt

Det är så roligt när man kommer på att helt självklara saker är roliga, som att spela gitarr, varför har jag inte gjort det tidigare? Antagligen för att min pappa och bror gör det och jag ville vara tvärtemot men nu är det dags att sluta med att vara sån. Fast jag kommer aldrig läsa nåt av Strindberg.

Mammas sista sjukhusfärd

Det var lördag och jag var hemma i Malmö över helgen. Cyklade till mina föräldrars lägenhet. Olof och pappa var där. Men inte mamma. Fick veta att hon var på akuten. Lunginflammation trodde de. När jag kom dit låg hon i en säng bakom ett grönt skynke. Jag grät direkt när jag fick syn på henne. Det brukade jag aldrig göra när hon var på sjukhus. Det var vardag för oss. Jag vet inte varför jag gjorde det nu. Kanske var det för att hon hade en syrgasslang i näsan. Men det var också något annorlunda med dina ögon mamma. Men jag trodde inte att du skulle dö. Du hade klarat så mycket, varit så dålig så många gånger och sedan kommit tillbaka.

Sjuksköterskorna envisades med att tro att mamma hade MS. Jag blev arg. Otrevlig. Fräste. Det är multipel systematrofi hon har. Det har inget med MS att göra. Ingen förstod vad mamma sa. Inte jag heller. Sjuksköterskorna sa att man får bara vara en anhörig med här på akuten. Det gällde även om den ena var personlig assistent. Så Hanna gick ut på en promenad så jag fick vara med mamma. Jag grät. Vi höll varandras händer.

Sedan blev hon flyttad till ett annat rum. Assistenten och jag var där. Vi skrattade nu. Mamma skrattade åt att ingen förstod vad hon sa. Ögonen var piggare. Pappa och Olof kom dit. Jag köpte en glass till mamma. Magnum. Sedan ville hon sova. Så vi lämnade henne.

På måndag kan hon komma hem, sa läkarna.

Jag såg Sista Sekunden och Hårda Tider spela senare på kvällen. Passande bandnamn men det var inget jag tänkte på då. Träffade gamla och nya vänner. Hade inget att säga. Man säger inte att ens mamma är dödssjuk och på sjukhus. Stack hem ganska tidigt.

På morgonen ringer det på dörren. Jag öppnar. Behöver bara se Olof och pappa för att veta. Nu finns hon inte mer. Jag faller ihop.

Vi är en sorglig trupp som cyklar till sjukhuset. Pappa, Olof och jag. Så ensamma.

Vi får se henne. Hennes runda ansikte på kudden. Och de fina händerna knäppta på bröstet. Hennes glasögon har de putsat och lagt på ett bord brevid. Det ser ut som att hon andas. Vi pussar henne, säger att vi älskar henne och att hon ska komma tillbaka. Allt är dimmigt av tårar. Vi vill aldrig lämna rummet.

I was born to fight and I ain´t been knocked down yet!

Det är en lång väg tillbaka till glädjen nu men just idag känns inte vägen omöjlig! Jag saknar den där Katta jag var som dansade nätterna igenom och som var glad och kärleksfull och lycklig. Och att hon fanns betyder faktiskt att hon kommer finnas igen! Idag vet jag det!

Tre alldeles för korta år

Atahualpa Yupanqui, mammas favorit

8 augusti 2008 ringde jag hem till min mamma. Hon arbetade hemifrån då eftersom hon hade fått diagnosen Parkinson. Jag skulle träffa henne men nu hade något kommit emellan så jag skulle ringa och säga att jag var tvungen att komma lite senare. Men när min mamma svarade hörde jag direkt att något var fel. Hon lät så ledsen, och det brukade hon aldrig göra. "Kan du komma?" sa hon. Jag frågade inte ens vad det var. Vi la på och jag sa till Krille "Fan fan fan min mamma är jätteledsen ändå för att hon är hemma och inte på jobbet". För jag hade dittills varit så glad över att hon verkade ta det med ro.

Jag cyklade hem till mina föräldrars lägenhet. Mamma ligger i sängen. Det gjorde hon väldigt sällan på dagarna på den tiden. Jag lägger mig bredvid henne. Det är nu hon berättar. Att det är inte vanlig parkinson hon har. Det är parkinson plus, multipel systematrofi. Hon berättar att den sjukdomen förkortar livslängden. Vi gråter. Jag googlar. Åtta år är medellivslängden efter att sjukdomen brutit ut.

Tre år senare är du borta mamma. Tre år. Det är allt jag fick med dig efter den där dagen.

Mamma

Jag hade kunnat ge vad som helst för att få hålla om dig igen mamma. Få se ditt varma leende och höra din mysiga röst. Se in i dina blå snälla kloka ögon. Jag vill att du ska vara här med oss.

HOW SEXY AM I NOW FLIRTY BOY?

Mamma

Första dagarna utan dig mamma.
Så mycket jag vill berätta för dig.
Så många sms jag vill skicka.
Och jag vill höra din röst.
Och jag vill hålla dig i handen.

Mamma

Så jävla tomt. Hur kunde jag tro att denna dagen aldrig skulle komma.

Polisgrill

Uuuh uhhuh det finns ingen värre filmscen än den där de grillar polisen i Silent Hill. Helvete vad jag får ångest.

The Exploited i Köpenhamn

Var i Malmö i helgen och så blev det också en tripp till Köpenhamn där vi såg Exploited och minsann träffade vi inte på Wattie efter spelningen också.

Modesty Blaise

Jag har inte läst Modesty Blaise särskilt mycket men jag tänkte börja med det.

Fin helg

Var på födelsedagskalas hos Magnus och Celina i helgen. Himla fint och mysigt och så kul att träffa mina vänner igen som jag saknar så när jag är i Kalmar! Hann med att träffa, familjen Luna och Camilla också sedan var det dags att åka till Kalmar igen.

I morse

Ingen snooz

Jag gick upp i tid och snoozade mig inte sönder och samman. Stolt som få! Jag har denna morgon tid att leta upp gulliga bilder som denna:

Nu är frågan. Om man har druckit en kopp te, kan man sedan direkt efter dricka en kopp kaffe eller blir det överdos då.

Malmöhelg

En trevlig helg med en kväll med familjen, en fika på stan med Saritza, Sara, Luna, Nikhita och Anna (premiär för Nikhita på stan) och sedan överraskningsfirande av Andy på Dead End.
Nu bär det strax av till Kalmar igen.
Anna Wickholm som tagit bilderna så därför är hon inte själv med på dem.

Jag vet precis vad jag tycker är fint

Tunna damen

Idag på hemvägen från jobbet såg jag en kvinna på som var riktigt härjad av anorexia. Hennes händer var som klor och var alldeles blåa när de höll hårt i Coop-kassarna. Jag ville knyckla ihop de tunna små kvistarna till människa och bära med henne hem och bjuda på kanelbullar. Jag tänker att jag borde sagt något faktiskt. För hennes vänner lyssnar hon nog inte längre på, men kanske om det kommer sådär plötsligt.

Fina bilder

Jag vet att mamma kommer tycka att jag är tramsig nu och det älskar jag henne för. Men det här är bilder jag verkligen tycker om!

Good girl

It's the good girls who keep diaries. The bad girls never have the time.

Snart sommar

Nu fick jag en otrolig längtan efter sommaren! Att sitta med ansiktet i solen mhm! Åh värme... Detta året måste jag komma ihåg att ta mig allergimedicin i tid så inte hela sommaren går åt till att ha svidande ränder av svart eye-liner i ansiktet!

Hurra

Idag vaknade jag alldeles glad med en sång på läpparna.

Hihihihihihi

Hundkatt

Jag är en hund i kattkläder! En dum liten sällskapshund! Nej snäll.

Cops

Fattar inte varför jag alltid tror att det skulle va kul att titta på Cops. Man tänker att det är kul att skratta åt de fåniga amerikanska poliserna men det slutar ju bara med att man mår illa av deras bredbenta fjant-stil och när de tar fast prostituerade och låter torskarna åka iväg och dessutom låter dem vara pixlade i ansiktet.

Mina träningsplaner

Den här helgen har jag fanimig FÖRSÖKT träna, det får man ändå berömma mig för! I lördags tänkte jag gå till gymmet rätt tidigt men fick sms från Sara om jag kunde fika så jag träffade Sara och Katarina i stan och fikade på Kullzéns i tre timmar och sedan var gymmet inte bemannat längre tänkte jag så jag gick inte dit för det tar ändå ett tag. Och så idag stack jag dit vid ett men då visade det sig att de öppnade först vid fyra så jag gick hem igen.

Därför har jag istället suttit på balkongen och druckit té och ätit choklad men det är ju också toppen!

Kuddar

Tänkte på det här. På morgonen när man ska gå upp är kuddarna mjuka. Men när man måste gå och lägga sig på kvällen är de hårda. Men det är samma kuddar. Så det måste vara man själv som är spänd på kvällen och avslappnad på morgonen. Så nästa kväll ska jag slappna av som fan så att kuddarna blir mjuka som på morgonen.