Tunna damen

Idag på hemvägen från jobbet såg jag en kvinna på som var riktigt härjad av anorexia. Hennes händer var som klor och var alldeles blåa när de höll hårt i Coop-kassarna. Jag ville knyckla ihop de tunna små kvistarna till människa och bära med henne hem och bjuda på kanelbullar. Jag tänker att jag borde sagt något faktiskt. För hennes vänner lyssnar hon nog inte längre på, men kanske om det kommer sådär plötsligt.